verb ~de ~t
ut|härd·ar●äv. lös förb., jfrhärda ut
klara av att utsättas för
ngt ansträngande el. plågsamt
psykol.JFRcohyponymutståcohyponymlida 1
han tvingades uthärda förnedrande behandlingdoften av rutten kål var svår att uthärda○äv. bildligtkärleken uthärdar alltuthärda (ngt/att+V/SATS)sedan 1541till ut och härda
Subst.:vbid1-382315uthärdande