Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tmätning substantiv ~en ~ar ut|­mät·ning·en●omhänder­tagande av ngns egendom som där­efter får disponeras för fordrings­ägares räkning vanligen genom försäljning på offentlig auktion ekon.samh.JFRcohyponymutsökning utmätningsdombegära utmätninggöra utmätningförrätta utmätningutmätning (av ngt)sedan 1501brev uppsatt av Arvid Siggesson till riksföreståndaren Svante Nilsson (Pers)fornsv. ut­mätning