substantiv ~n äv. vard. utmanarn, plur. ~, best. plur. utmanarna
ut|man·ar·en●person som utmanar ngn
i spel, sport, politik e.d.
pol.spel.sport.yrk.utmanaren slog ner världsmästarensedan 1640Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. utmanarn, plur. ~, best. plur. utmanarna
ut|man·ar·en●person som utmanar ngn
i spel, sport, politik e.d.
pol.spel.sport.yrk.utmanaren slog ner världsmästarensedan 1640