Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tplåna verb ~de ~t ut|­plån·ar●äv. lös förb., seplåna ut helt förstöra så att ingen­ting åter­står NollJFRcohyponymförintacohyponymödelägga vid jord­bävningen utplånades 14 byarkärn­vapnen kan utplåna allt liv på jorden○äv. mer abstraktminnet av händelsen utplånas aldrigutplåna ngn/ngtsedan början av 1500-taletöppet brev utfärdat av riksföreståndaren Sten Sture med frälsefrihet för finska Nådendals kloster (Grönblad)fornsv. ut plana Subst.:vbid1-383206utplånande, vbid2-383206utplåning