substantiv ~en ~ar
ut|räkn·ing·en1det att räkna ut ngt
komm.mat.○äv.resultat av räkneoperation
noggrant utförda uträkningar○äv.det att domaren hunnit räkna till 10 (sekunder) sedan en boxare blivit nedslagen
uträkning (av ngn/ngt)sedan 15782planerad (och listigt uttänkt) följd av handlande
som inte är öppet utsagd
komm.JFRcohyponymavsiktcohyponymberäkning 2
uträkningen var att han skulle bli ledig på kvällensedan 1712