Svensk ordbok 2009, webbversion
u
`
tsprång
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
ut|språng·et
●
tvärt framskjutande del
särsk. av klippa el. byggnad
arkit.
geogr.
JFR
cohyponym
avsats
cohyponym
språng 4
klipputsprång
takutsprång
ett utsprång (från ngt)
sedan 1761
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ut|språng·et●tvärt framskjutande del
särsk. av klippa el. byggnad
arkit.geogr.JFRcohyponymavsatscohyponymsprång 4
klipputsprångtakutsprångett utsprång (från ngt)sedan 1761