substantiv ~en ~ar
ut|vik·ning·en●det att vika ut ngt
ofta i herrtidning
komm.utvikningsbrud○särsk. bildligt(kortare) avvikelse från det egentliga ämnet
vid muntlig el. skriftlig framställning
efter en längre utvikning återgick han till ämneten utvikning (om ngn/ngt/SATS)sedan 1836