substantiv ~n ~r
väck·els·en●det att plötsligt komma till kristen tro
ofta i samband med ngn extatisk upplevelse
relig.JFRcohyponymfrälsning
väckelserörelsegenomgå väckelse○äv. om (fri)religiös rörelseen mäktig väckelse gick genom bygden○äv. allmännareofta iron.den marxistiska väckelsens apostlarsedan ca 1740