Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`gbana substantiv ~n vägbanor väg|­ban·an●bana som en väg bildar ibl. i mots. till väg­ren trafik.JFRcohyponymkörbana vägbanan blev is­belagd trots att det var ett par grader varmtkatten sprang rakt ut i vägbanan○äv.kör­fält bilen sladdade över på mot­satta vägbanansedan 1836