[väŋ`naräv.vä`gnar]
substantiv,
plur.
vägn·arNollå/på ngns vägnari ngns ställe
han framförde gratulationer å systerns vägnar
å/på ämbetets vägnar
i tjänstenngt formellt
som matskribent får hon besöka ett antal restauranger å ämbetets vägnar
sedan ca 1300Westgöta-Lagenfornsv. väghna; urspr. böjningsform av lågty. weg ’väg’; jfr väg