Svensk ordbok 2009, webbversion

vänlig [vän`-äv.vä`n-] adjektiv ~t vän·lig●som visar positiv in­ställning med ord, gester och ev. handling admin.psykol.JFRcohyponymvälvilligcohyponym1tillmötesgåendecohyponymsnäll hon var glad och vänligen vänlig polis visade dem vägenen vänlig med­resenär över­satte vad konduktören sadehan är en vänlig själ○spec. (försvagat) i artighetsuttryckvill du vara vänlig och räcka mig saltet○äv. om handling e.d. (äv. i stående artighetsuttryck, bl.a. i avslutningsformler i brev)en vänlig blickdet var mycket vänligt av er att kommaMed vänlig hälsning – NNall upp­vaktning på min högtids­dag undan­bedes vänligt men bestämt (adv.)○spec. äv. i diplomatiska samman­hangen vänligt sinnad nation (adv.)vänlig (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vinliker ’vänskaplig’; till 1vän