[vän`-äv.vä`n-]
substantiv ~en ~er
vän·skap·en●det att vara vän
med viss person etc.
psykol.sociol.vänskapsbandvänskapsförhållandeen varm vänskapen innerlig vänskapdet han kunde erbjuda henne var vänskap, inte kärlekhon hjälpte dem för gammal vänskaps skull○ofta ömsesidigtderas livslånga vänskapvänskap (med/till ngn), vänskap (mellan ngra)sedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vinskaper; till 1vän och -skap