verb värkte värkt, pres. värker
värk·er●ihållande göra ont
med.JFRcohyponym2smärta
huvudet värktede släpade sig fram på värkande fötter○ofta med opers. konstruktiondet värkte i alla muskler dagen efter maratonloppetvärka (i ngt)sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. värkia
Subst.:vbid1-396286värkande;
värk