Svensk ordbok 2009, webbversion

världsmästare [vä`rds-] substantiv ~n äv. vard. världsmästarn, plur. ~, best. plur. världsmästarna världs|­mäst·ar·en●person eller lag som vunnit världs­mästerskap spel.sport.yrk.JFRcohyponymeuropamästare schackvärldsmästaretungviktsvärldsmästareregerande världsmästaren NNSverige är fler­faldiga världsmästare i is­hockeyvärldsmästare (i/på ngt)sedan 1896