Svensk ordbok 2009, webbversion
va`rnagel
substantiv,
ingen böjning
var|nagel●varnande exempel
åld.komm.honom till straff och andra till varnagelsedan ca 1430Själens tröstfornsv. varnaghle, till war- ’beskyddande’, jfr 2värja och nagel 2, eg. ’spik som skyddar’