Svensk ordbok 2009, webbversion

va`rnagel substantiv, ingen böjning var|­nagel●varnande exempel åld.komm.honom till straff och an­dra till varnagelsedan ca 1430Själens tröstfornsv. varnaghle, till war- ’beskyddande’, jfr 2värja och nagel 2, eg. ’spik som skyddar’