Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`derböra verb, pres. vederbör, övriga former undviks veder|­bör●i opers. konstruktioner vara närmast fråga om formelltNollJFRcohyponymåligga brevet var adresserat ”till den det vederbör”vederböra ngnsom sig vederbör på det sätt som är lämpligtngt åld.​ som sig veder­bör inne­håller minnes­boken porträtt på före­tagets skapare sedan 1431dombrev i fastighetstvist utfärdat av biskop Knut i Linköping m.fl. (Rääf)fornsv. vidherbör, pres. ’veder­bör’, till viþer, bi­form till 1vid, och böra