substantiv ~nen vederdelomän, best. plur. vederdelomännen
veder·delo|mann·en●motpart
åld.jur.yrk.○ävmotståndare
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. viþerdeloman, till viþerdela ’tvist’; jfr delo
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen vederdelomän, best. plur. vederdelomännen
veder·delo|mann·en●motpart
åld.jur.yrk.○ävmotståndare
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. viþerdeloman, till viþerdela ’tvist’; jfr delo