Svensk ordbok 2009, webbversion
ver
`
kning
substantiv
~en ~ar
verk·ning·en
●
vanligen plur. el. i sammansättn.
verkan
Noll
verkningsfull
verkningssätt
biverkning
verkningar (av ngt/SATS) (på ngn/ngt)
sedan ca 1520
Peder Månssons Skrifter på svenska
fornsv.
värkning