verb vette vettat, pres. vetter
vett·er●vara vänd
åt visst håll etc.
rum.ett vardagsrum vars fönster vette ut mot havet○äv. bildligthans yrke har en sida som vetter åt juridikenvetta mot/åt ngtsedan förra hälften av 1400-taletHeliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vita; urspr. samma ord som veta, med urspr. bet. ’se åt’
Subst.:vbid1-390050vettande