pronomen,
objektsform oss
slå i●jag och de andra
i den grupp som talaren etc. räknar sig till; med el. utan innefattande av lyssnaren etc.
Nollvi har tänkt resa till Norge över vinterlovetvi vinner säkert matchenen växt som vi aldrig får se i Sverigevi lärde oss inte det i skolan○ibl. i konstr. med ett efterföljande subst.vi flickor måste hålla ihop○äv. för att särsk. framhäva lyssnarens etc. närvaro el. (inte självklara) grupptillhörighetvikänslafrågan angår oss alla som svenskarvi sitter alla i samma båt○ibl. som (oegentligt) tilltalsord, utan att talaren innefattasJFRcohyponymducohyponymni
”Hur mår vi i dag?”, frågade doktorn○ibl. äv. för att markera enskild talares upphöjda ställningåld.JFRcohyponym1jag
Vi Gustaf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konungsedan 1000-taletrunsten, Rogsta, Hälsingland (Åhlén)runform uiR, fornsv. vir, vi; gemens. germ. ord, besl. med sanskrit vayam ’vi’; med objektsformen oss, runform ys (sedan 1000-talet, U 942), fornsv. os, motsvarande lat. no´s
2vi
adverb
●varför?
åld.Nollsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvi, urspr. dativform till hvat ’vad’; jfr 1vad
3vi
substantiv ~et, plur. undviks
vi·et●nästan enbart i ortnamn, vanligen som efterled
kultplats för fornnordisk religion
relig.TorsviUlleviVibysedan 800–900-taletrunristad berghäll, Oklundahällen, Östra Huseby, Östergötland (Salberger)runform ui, fornsv. Vi, -vi; samma ord som veum