substantiv ~t ~n
vilo|läg·et●läge som naturligen intas vid overksamhet
av kropp(sdel), maskin(del) etc.
fysiol.tekn.han hade sänkt armarna till vilolägehon lyssnar helst på musik i viloläge i sängen(i) vilolägesedan 1869Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
vilo|läg·et●läge som naturligen intas vid overksamhet
av kropp(sdel), maskin(del) etc.
fysiol.tekn.han hade sänkt armarna till vilolägehon lyssnar helst på musik i viloläge i sängen(i) vilolägesedan 1869