adjektiv ~t
vimmel|kant·ig●omtumlad och yr
fysiskt el. intellektuellt
admin.fysiol.psykol.han var vimmelkantig efter karusellturenhon kände sig vimmelkantig av all uppvaktningensedan 1654till sv. dial. vimla, svimla ’vimla; yra’, med anslutning till vimla, och kant, kantig