Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`terhalvår substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vinter|­halv·år·et●vanligen best. f. sing. tiden mellan (ungefär) höst­dagjämning och vår­dagjämning tid.JFRcohyponymsommarhalvår under vinterhalvåret bodde de i Spanien(under) vinterhalvåretsedan 1759