Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vinter|halv·år·et●vanligen best. f. sing.
tiden mellan (ungefär) höstdagjämning och vårdagjämning
tid.JFRcohyponymsommarhalvår
under vinterhalvåret bodde de i Spanien(under) vinterhalvåretsedan 1759