Svensk ordbok 2009, webbversion

världsvan [vä`rds-] adjektiv ~t världs|­van●van vid att upp­träda i sällskaps­livet och där­för skicklig i att konversera etc. admin.psykol.en världsvan diplomat○äv. om handling e.d.hon betraktade gatu­livet med världsvan minsedan 1872