Svensk ordbok 2009, webbversion

waterloo [wå´terlo, wåterlo´el.va´terlå, vaterlå´] substantiv, ingen böjning, neutr. ●av­görande neder­lag samh.möta sitt Waterloolida sitt (stora, slut­giltiga) neder­lagel. möta sitt (oundvikliga) ödengt högt.​ sedan presidenten mötte sitt Waterloo lever han ett tillbaka­draget liv sedan 1865till Waterloo, namn på ort i Belgien, där Napoleon I definitivt besegrades