Svensk ordbok 2009, webbversion

ytt´ersta adjektiv, superl. ytter·sta1belägen längst ut eller bort admin.rum.JFRcohyponym1yttre 2 yttersta kanten av stolenEuropas yttersta hörni rotens yttersta skikt○äv. bildligten politiker från yttersta högern○äv. med absolut betydelse om tidsista högt.de yttersta av dessa dagarden yttersta domen(ligga) på sitt yttersta(ligga) på döds­bädden​ han låg på sitt yttersta och förlorade sig i ungdoms­minnen yttersta dagensedag 2 yttersta domense1dom sedan 1331stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ytersta 2mycket stor utstr.i yttersta nödav yttersta vikt○äv. med under­förstådd syftning på alla till­gängliga krafter o.d.göra sitt ytterstaan­stränga sig till det ytterstasedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserJa, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.Bibeln (1917 års övers.), Johannes 6:40 (ord av Jesus)