Svensk ordbok 2009, webbversion

älg [äl´j] substantiv ~en ~ar älg·en●ett mycket stort, hög­bent, mörkt grå­brunt hjort­djur vars hannar bär stora, vanligen skovelformiga horn och som före­kommer i skogs­områden i de flesta nordliga länder; i Sverige det viktigaste och mest efter­traktade viltet zool.älgbeståndälgjaktälgkalvälgkoälgskinnälgtjuren bilist dödades vid en kollision med en älghela trakten tog ledigt för att jaga älg○äv. om mot­svarande mat­rättälgstekälgen serveras med kantarellsås och gelésedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. älgher; germanskt-slaviskt ord, besl. med bl.a. grek. el´aphos ’hjort’