verb återuppbyggde återuppbyggt, pres. återuppbygger
åter|upp·bygg·er●på nytt bygga
i mer el. mindre urspr. skick; särsk. med avs. på större anläggning
Nollden svåra uppgiften att återuppbygga landet efter kriget○äv. mer abstraktpsykoterapeuten försökte återuppbygga hennes självförtroendeåteruppbygga ngtsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. ater upbyggia
Subst.:vbid1-400962återuppbyggande,
vbid2-400962återuppbyggning;
återuppbyggnad