Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`degård substantiv ~en ~ar öde|­gård·en●(bond)gård som över­givits och där­med förfallit jordbr.sedan 1408kvittobrev på penningsumma utfärdat på Stegeborg av riddaren Jens Grym (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ödhegardher; till 2öde och gård