substantiv ~n ~r
öde|lägg·els·en●det att ngt blivit ödelagt
NollJFRcohyponymförstörelse
den fruktansvärda ödeläggelsen efter jordbävningensoldathordernas ödeläggelse av landet○spec. jur.grov ödeläggelseallmänfarlig ödeläggelse○äv. bildligtkulturell ödeläggelseödeläggelse (av ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. ödheläggilse ’ödeläggande; utblottande’