Svensk ordbok 2009, webbversion

öl substantiv ~et el. ibl. ~en, plur. ~ öl·et●typ av kol­syrad, alkohol­haltig dryck med brunaktig färg och frisk, besk smak till­verkad av jäst malt kokk.ölfatölstugaburkölexportölfatölfolköllättölstarkölbayerskt ölbrygga ölöl och smör­gåsdet goda danska öletett mörkare öl av engelsk typöl och bränn­vin till sillendet finns inget som släcker törsten så som kallt öl○äv. om en­staka glas, flaska etc. ölmed n-genus ta sig en öltill maten ska vi be att få en öl och en mineral­vattenhan hade druckit minst nio öl under kvällen○i sammansättn. äv. om visst kalas med denna dryckdelvis histor.gravölslåtterölsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. öl ’dryckes­lag; gästa­bud; öl’; gemens. germ. ord; ev. besl. med lat. alu´men ’alun’; jfr alun