substantiv ~en
ör·en●(bank av) grus eller sand
åld. el. provins.geogr.geol.○spec. i ortnamnKungsörSkanörÖregrundÖresund○spec. äv. om en typ av grovt, skarpkantigt grus från vissa vittrade bergartersedan 1000-taletrunsten, Funbo, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform aur, fornsv. ör, sv. dial. ör ’grus, sten’; jfr öring