Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verlöpare substantiv ~n äv. vard. överlöparn, plur. ~, best. plur. överlöparna över|­löp·ar·en●person som an­sluter sig till fienden mil.yrk.JFRcohyponymrenegat ○äv.person som an­sluter sig till konkurrent e.d. sedan 1628