Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vervikt substantiv ~en över|­vikt·en●för hög kropps­vikt fysiol.lida av övervikthan blev mobbad i skolan för sin övervikt○äv. i fråga om bagage, särsk. flygbagagede fick betala för 3 kilos övervikt○äv. bildligt, spec.seger­marginal borta­laget vann med tre måls övervikt○spec. äv.majoritet borgerlig övervikt i riks­dagensedan 1427kvittobrev på betald skuld till Floda kyrka i Västergötland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. offuervikt