<fr>de.</fr> <aq><sc>Plinius</sc> L. XIII.</aq> 1. 2. <fr>Troligen har det warit
en af de heta Krydd=wäxter, hwarpå</fr> <aq>Monandria_e
Claſis</aq> <fr>hos</fr> <aq><sc>Linné</sc></aq> <fr>är ſå rik.</fr>


<aq><sc>Anethum.</sc></aq> <fr>Huru man kunnat komma at öf=
werſätta</fr> <aq>Anethum</aq> <fr>genom Anis, är ſå mycket obe=
gri@eligare, ſom de gamle tydeligen ſkilgde imellan</fr>
<aq>Anethum</aq> <fr>och</fr> <aq>Aniſum.</aq> <fr>Hos</fr> <aq><sc>Plinius</sc></aq> <fr>nämnas de
på flere ſtällen ſamfält t. e.</fr> <aq>L. XIX. 8. Anethum</aq>
<fr>är onekrligen</fr> <sw>Dill</sw> <aq>Anethum graveolens L.</aq> <fr>faſt</fr> <aq><sc>Vir-
gilius</sc></aq> <fr>kallar den</fr> <aq>Ecl. II. 48. bene olens;</aq> <fr>men
det är oſäkert, om han därmed menar wäl eller
ſtarkt, äfwenſom</fr> <aq>grave olens</aq> <fr>betyder ömſom ſtarkt,
ömſom illa eller åtminſtone beſwärligt luktan=
de. Omdöme om lukt och ſmak äro högſt olike.
Dillen nytijades mycket til mat, äfwenſom til läke=
dom, och kanſke</fr> <aq><sc>Virgilius</sc></aq> <fr>fann den wälluktande,
likaſå wäl ſom man nu finner många omtycka Deß=
mans lukten, hwilken andra dömma illa ſtinkande.</fr>


<aq><sc>Apium</sc></aq> <fr>war hos Latinarne et likſå allmänt
Örtnamn ſom</fr> <aq>Selinum</aq> <fr>hos Grekerne; men egente=
ligen fick den bekanta kökswäxten</fr> <sw>Perſilja,</sw> <aq>Apium
Petroſclinum L</aq> <fr>detta namn. Både Blad, Rötter
och Frö nyt@jades äfwen då för tiden i köken. Det
kan wäl wara, at det</fr> <aq>Apium</aq> <fr>ſom nyttjades til
Kranſar för Segerwinnare wid Nemäiſke lekarne
öfwen ſom</fr> <aq>Apium ferale</aq> <fr>war en annan art; men</fr>
<fr>at</fr>