<fr>folk ei lät ſig ſe then dagen, vtan drog ſig tilbaka in i Staden, vndanta=
gandes, at någre Fanor blefwo qware öſter om</fr> <sw>Stång,</sw> <fr>at hålla wacht
wid ſtycken, ſom ther woro planterade. Men efter midnatt rycker</fr> <sw>Hans
Wejer,</sw> <fr>ſom war General för Konungens Rytterie, til Hertigens
lägre, med något manſkap, och förorſakar ther Alarm, i thet han
griper fiendteligen an förwachten, ſom ſtod emillan bron och Staden,
hwilken blef drifwen öfwer bron til lägret.</fr> <sw>Anders Linderſon,</sw>
<fr>ſom låg närmaſt åen, gör ſig ſtraxt färdig med ſina Ryttare, rycker
öfwer bron ſom låg öfwer then lilla åen, och tager henne i förſwar,
til thes han blef förſtärkt af</fr> <sw>Henrich von Ahen,</sw> <fr>en Pomerſk Adels=
man, och Regiments Qwarter=Mäſtare wid Hertigens Cavalerie.
Thenne biſpringer</fr> <sw>Anders Linderſon</sw> <fr>med några Ryttare. Så
ſnart</fr> <sw>Hans Wejer</sw> <fr>blef honom warſe, begär han ſamtal med</fr> <sw>Hen=
rich von Ahen</sw> <fr>på Krigsmans tro och lofwen, hwilken, intet ondt
eller falſkt förmodande, rider til honom. Tå ropade</fr> <sw>Hans Wejer</sw>
<fr>til ſina Ryttare, ſäjandes;</fr> <sw>Griper then ſkelmen an, och fånger
honom.</sw> <fr>Men</fr> <sw>Henrich von Ahen</sw> <fr>hade en häſt, ſom, när på=
trengde, både bet och ſlog ifrå ſig; then gifwer han ſpårorna, och
red på bägge Ryttarna, ſom kommo at gripa honom an, af hwilka
han then ena ſköt med Piſtolen för hufwudet, och then andra ſlog
häſten ifrå ſig, at han ſlap vndan och kom oſkadd til Hertigen med
berettelſe, om then trolöshet, ſom honom af</fr> <sw>Hans Wejer</sw> <fr>war we=
derfaren. Thetta gick Hertigen mycket til ſinnes, och ſtraxt, ſam=
ma natt, kallar til ſig Grefwe</fr> <sw>Axel Lejonhufwud, Anders Lin=
derſon</sw> <fr>och flera ſina män; föreſtällandes them vti et bewekeligit tal;</fr>
<sw>huru all förhopning om ſakens wänliga biläggande med Ko=
nungen wore vte, efter han afſlog alla ſkäliga frids medel och
ſökte intet annat, än godt tilfälle at förraſka them allaſam=
man, ſom ſig emot honom til wärn och förſwar ſatt hade.
Therföre måtte the nu ei längre låta gå vt på tiden, vtan gri=
pa til thet, ſom wore enligit både med then helga Skrift
och naturlig Lag; nemligen med wapn och wärja förſwa=
ra lif och lefwerne, huſtrur och barn, religion och frihet;
The ſkulle förthenſkul fatta mod, och vnder trogen bön til
Gud i himmelen om ſeger och lycka, för ſit helga namn</sw>
<sw>och</sw>