<fr>högt i wördnaden för ſin ſtore fader, at han ej ha=
de förſyn at ſöka öfwertala honom til at afträda åt
ſig regeringen ännu medan han lefde, och, det ſom
wärce war, då han fick afſlag, at förebrå honom
hans ålderdoms ſwaghet, hwilket ej annat kunde,
än högeligen bedröfwa den gamle wördade Konun=
gens och Herrens hierta.</fr>
<fr>Knapt war han ankommen til ſit nya Hertigdö=
me i Småland, förrän han handlade twert emot ſin
förſäkran: han lät Ridderſkapet och Adeln med liflig
ed ſwärja ſig huldſkap, höll almänna möten och ſam=
lade penningar, alt utan Konungens ſin Herr Fa=
ders wilja och bifall: detta ſiſta urſägtades wäl af de
föregifne omkoſtningarne, ſom woro nödige wid hans
tilärnade frieri, hwilket dock aldrig blef utaf. At
ſådant geck den wördnads=wärde Konungen mycket
til ſinues war ej underligt: ålderdomen är til mis=
tankar benägen; och han wißte ej hwad detta upföran=
de kunde betyda. Han lät fördenſkul i Småland
anſtälla en underſökning, då åtſkillige af Prinſens
anhängare blefwo ſtraffade: för Hertigen ſielf ſåg
det illa ut.</fr>
<fr>Konungen hade alla ſkäl i händerna at göra ho=
nom arflös, hwartil Ständerne ſnart ſkulle hafwa
ſamtykt.</fr> <sw>Om denna Abſalon,</sw> <fr>ſade Konungen,</fr>
<sw>ej blyges at ſådant företaga under mina ö=
gon, hwad ſkal han icke göra, då jag är
död?</sw> <fr>Serdeles kunde ej Konung</fr> <aq>Guſtaf</aq> <fr>tola hans
mykna fåfänga och gyckelaktighet:</fr> <aq><i>Eriks</i></aq> <sw>bollar,</sw>
<fr>ſade han,</fr> <sw>blifwa en gång hans betienters</sw>
<sw>gull=</sw>