<sw>gull=äplen.</sw> <fr>Kort ſagt: beſlutet om denna Prin=
ſens öden war i Konungens ſinne fattat; men Her=
tig</fr> <aq>Johan,</aq> <fr>ehuru hatad och afundad han war af ſin
broder, fälde dock för honom ſå trägna förböner, at
han blidkade fadrens ſinne.</fr> <aq>Erik</aq> <fr>blef til nåd upta=
gen, men döljde harmen i ſit hierta öfwer ſin bro=
ders ädelmodighet: ju mer han fant ſig wara ho=
nom förbunden, ju mindre kunde han honom tola:
ſådant är ofta meniſkliga kynnet; men han förſtälde
ſig i ſin faders lifstid.</fr>
<fr>Konung</fr> <aq>Erik,</aq> <fr>ſom war ſtadd på reſan til Eng=
land, för ſit tilkommande frieri hos den namnkuniga
Drotning</fr> <aq>Eliſabeth,</aq> <fr>hade ej hunnit längre, än in=
emot Elfsborg, när han fick tidningen om ſin faders
död: han ändrade då ſit upſåt, och luſten at regera
inſöfde en tid hans kärlek. Han antog nu Konun=
ga=namnet, och kallade ſig</fr> <aq>Erik</aq> <fr>den</fr> <aq>XIV:</aq> <fr>de. Han
giorde kring landet en omwäg, likſom en</fr> <aq>Eriks-</aq><fr>ga=
ta, och lät alleſtädes hylla ſig af adel och almoge;
och den</fr> 30 <aq>November</aq> <fr>hölt han i Stockholm ſit intog
i ſorge=drägt.</fr>
<fr>Konung</fr> <aq>Erik</aq> <fr>begnyte ſin ſtyrelſe inrikes med en
eftertanka, ſom gaf hopp om en lyklig regering; för=
de den ock utrikes med den ſtyrka och heder för de
ſwenſke wapnen, at han länge hade kunnat föra
ſpiran med ära, om icke wiſſa ſinnes=ſwagheter öf=
werfallit honom, under hwilka olykliga ſkof han be=
gick åtſkilliga oordentligheter, men ſedan han ſlute=
ligen lät anſtälla det grufweliga mordet på åtſkilliga
af de ypperſte Herrar i riket, i ſynnerhet</fr> <aq>Sturarne,</aq>
<fr>ſamt</fr>