<fr>ſamt ſökte bringa ſina bägge bröder, i ſynnerhet Her=
tig</fr> <aq>Johan,</aq> <fr>på fall, blef han, år 1568 den</fr> 19
<aq>September</aq> <fr>af deſſe ſina bröder, Hertigarne</fr>
<aq>Johan</aq> <fr>och</fr> <aq>Carl,</aq> <fr>uti Stockholm til fånga ta=
gen, och ſattes förſt in på Stockholms ſlott. Han
nödgades då, at afſäga ſig all rätt til thronen, och för
at bringa detta til et lagligt utſeende, ſammankalla=
des Rikſens Ständer 1569. De företogo ſig ſtraxt
den olyckelige Konung</fr> <aq>Eriks</aq> <fr>ſak, han ſtäldes för
rätta i ſlots=</fr><aq>capitlet,</aq> <fr>och talade ſielf til ſit förſwar;
men ſluteligen ſade Ständerne til honom, ſedan de
uprepat alla hans brott, det de woro nu derföre ſam=
telige nödſakade, at upſäga honom huldſkap, ed och
förpliktelſe: hållandes honom för deras förföljare,
afſättande honom ifrån regeringen til en fängſlig,
dock tilbörlig och Förſtelig, förwaring, ſå länge han
lefde, och dömande honom, tillika med hans egne
lifs=arfwingar, för deſſas föraktellga härkomſt ſkul,
ifrån all arfs=rätt til Swea rike i ewärdeliga tider.
Man giorde dock ſedan med den olyckeliga Herren
alt hwad man wille. Han ſattes, twert emot låfwen
och all anſtändighet, i et mörkt fängelſe, der han ut=
ſtod många ſwårigheter: hans klagan blef icke hörd,
och hans wilkor blefwo alt widare förſämrade, ſå
at han blef å nyo hufwudſwag. J denna ſin nöd
började han pocka, och tillita ſina hemliga wänner;
och änteligen beſlöto någre perſoner i Stockholm,
dock mäſt af gemene man, at ſätta Konung</fr> <aq>Erik,</aq>
<fr>ej allenaſt på fri fot, ſå ſnart Konung</fr> <aq>Johan</aq> <fr>war reſt
ner åt landet, utan ockſå på thronen; men denna</fr>
<fr>ſam=</fr>