<fr>ger/ ſom en krok theruti/ och drog thet åt mig; Och
i det jag arbetade/ at få löſt benet och foten/ klämde
Moderſprundet/ ſom ſatt om barnets hals och min
arm/ med en ſådan häfftighet til/ at jag det ey län=
ger tåla kunde; utan måſte låta fara detta knät=
och draga ut handen.</fr>
<fr>Medan jag nu ſatt och hwilade/ öfwerlade jag
hoos mig ſielf/ hwad jag ſkulle wällia: antingen at
ſöka wända barnet; eller hielpa fram hufwudet.
Det ſåg jag wäl: at jag ſkulle kunna änteligen ar=
beta fram den omtalta foten; Men hwad hade
jag då uträttat? Annat intet/ än dragit barnet/
mig til förhinder/ kulrugare ihoop/ utan at det kun=
de wända ſig: ty ſkulle barnet kulra kring/ och kom=
ma med hufwudet up och fötterne neder; ſå moſte
hufwudet gå tilbaka/ genom denna trånga halskra=
gan up uti lijfmodren igen; Och det war en ſak/ ſom
war omöjelig. Skulle jag ock willia/ med wåld/
draga detta benet åt mig/ och wända barnet/ ſom
det ſtod utom Moderſprundet/ ſå hade jag ſäkerli=
gen ſprängt ſönder/ både ſprundet och moderſlidan:
Giort altſå huſtrun olyckelig/ ja ſtört henne uti dö=
den; Altſå tykte mig wara det bäſta och ſäkraſte
rådet/ at låta fara wändningen/ (emedan man deß=
utan ey kunde förmärka: at barnet lef de) och hielpa
hufwudet neder igen uti det gamla ſtället. Det lät=
teligen förrättades med tilhielp af de ouphörliga
trängningar/ ſom huſtrun alt ſtadigt hade.</fr>
<fr>Therpå</fr> <aq>applice</aq><fr>rade jag</fr> <aq>inſtrumentet Tirete-
ſte</aq> <fr>eller hufwudſkrufwen/ och uthämtade barnet
ther med. Sålunda blef denna huſtrun äntelig/
ſedan hon alla</fr> <aq>grader</aq> <fr>igenom gådt/ lyckeligen för=</fr>
<fr>löſt/</fr>