<big><fr>Min Herre!</fr></big>


<fr><init>U</init>nder Edert wiſtande hos oß, hörden J ofta
Morlackerne omtalas, ſåſom et grymt, omenſk=
ligt och dumt folk, färdigt at begå alla ſlags
brott. J torden ogilla, det jag warit nog öf=
werdådig at företaga en reſa til et land, ſom be=
bos af ſådane inwånare.</fr>
<fr>De, ſom bebo Dalmatiens Sjöſtäder, be=
rätta oräkneliga grymhets prof efter detta folk,
ſom, want wid rof, ofta begått det ohyggeligaſte
öfwerwåld. Men deße händelſer hafwa antingen
tildragit ſig för lång tid tilbaka, eller ock, om de
ſkedt i ſednare tider, ſå gifwa omſtändigheterne
tilkänna, at man ſnarare bör härleda dem ifrån
några enſkildtas ondſka, än ifrån Nationens bö=
jelſe i allmänhet. Det är möjeligt, at Morlac=
kerne, ſom under de ſiſta krigen emot Turken,
wänt ſig ſtrafflöſt röfwa och mörda, äfwen efter
friden någon gång lemnat bedröfweliga ſpår af
grymhet och wildhet, men hwilke troppar hafwa
icke, då de återkommit från kriget, ſom tyckes gil=
la alt ſlags wåld emot en fiende, upfylt ſkogar
och landswägar med ſtråtröfware och mördare?
Jag tror mig böra i förſwar taga et folk, ſom
wiſat mig ſå wänligt bemötande, och öfwerhopat
mig med ſå mycken höflighet. Til den ändan</fr>
<fr>ålig=</fr>