<fr>åligger mig blott med upriktighet berätta hwad
jag anmärkt om des ſeder och lefnadsſätt. Min
berättelſe bör ſynas ſå mycket mera owäldig, ſom
Reſande wanligt pläga finnas benägne at meddela
et öfwerdrifwit begrep om de faror, för hwilka
de warit blottſtälde i de Länder, ſom utgöra före=
målet för deras underſökningar.</fr>
<fr>Morlackernes urſprung, hwilke nu för tiden
finnas kringſpridde öfwer de täcka dalarne uti
Kotar, långs åt floderne Kerka, Cettina, Naven=
ta, och öfwer det inre. Dalmatiens berg, är in=
ſwept uti de ouplyſte tidehwarfwens mörka natt.
Det förhåller ſig på ſamma ſätt med flera folk=
ſlag, ſom, i anſeende til deras likhet i ſpråk och
ſeder med Morlackerne, tyckas utgöra en enda
Nation, utbredd ifrån Venetianſka Wiken ända
til Ishafwet. Utflyttningarne af Slavoniſka fol=
kets ſärſkilda ſtammar, ſom, under namn af Schy=
ter, Geter, Gother, Hunner, Slaviner, Croater,
Awarer, Vandaler, öfwerſwämmat Romerſka
Landſkaper, i en tid, då Riket lutade til under=
gång, hafwa på et ſällſamt ſätt ſett de folkſlags
ättelängder bortgrumlas, hwilke i de äldſte ti=
der, kan hända på ſamma ſätt inkräktat ſamma
länder.</fr> <aq>a)</aq> <fr>Öfwerlefworne af Ardieerne, Auta=
riaterne och andre Illyriſke folkſlag, ſom fordom
nedſatt ſig i Dalmatien, och ſtändigt ſtretat mot
Romerſka oket, hafwa ſannolikt ſjelfkrafde förenat
ſig med deße främmande Inkräktare, hwilke til
ſpråk och ſeder ſå nära liknade det folket de un=</fr>
<fr>der=</fr>


<small><aq>a)</aq> <fr>Göther och Hunner äro icke, ſåſom Författaren ſkrifwer,
grenar af Slavoniſk ſtam.</fr></small>