<fr>ger röra och beſtryka en Silkesmatk/ får ſtraxt
ther på några ſmåå klijande ſkorpor/ under
hwilka ſkorpor ſmåå Matkar ſig fordölja.</fr>
<fr>Hwart och ett diur har ſina Matkar och
kräk/ ſom them beſynnerligen äta. Menni=
ſkian har loppor och löß. Hwart Yrfää och
hwart Skrijdfää har ſina Matkar. Foglar
hafwa ſina wißa kräk/ ſom them gnaga. Fi=
ſkarna hafwa och ſina löß/ thet jag offta ſedt
på Torſk/ och äfwen på Cabeliaw i Norrſiön.
Matkar/ ſom äta päron/ ſee annorlunda uth
än the ſom äta äplen. Alle gräs hafwa ock ſina
ſärſkilta Matkar och fiärilar/ ſå at fiärilen på
thet ena trädet/ och på thet ena ſlags gräſet/
är aldeles intet lijk then andra/ hwilket är rätt
luſtigt at åſkåda. Ja/ äfwen ſom Matkar och
Skrijdfää förorſaka hoos menniſkian knylor
och ſkorpor uthan på kroppen/ ſå ſker thet jäm=
wäl på Ekar/ Wijde och andra träd/ at Mat=
karne förgömma ſina egg på theras blad/ hwar
af kuhlor upwexa/ uthi hwilke kuhlor och bollar
altljd en lijten Matk ligger förborgad. Men
ſå ſnart thenna Matk har upätit thenna kuhlan
inuthi/ äter han ſig hohl/ och går ſina färde.
Therföre man och ſeer/ at alle galläplen haf=
wa ett hohl på ſidan. Then ſom ock wil wara
gaaſam/ kan här i Swerget/ tå warma ſom=
rar äre/ ſamla näſtan ſå goda galläple på
Ekarne/ ſom the Turkiſke; hwar på jag ſåg
prof åhr 1713. wid</fr> <aq>Wiksbergs</aq> <fr>Suurbrunn.
Doch tager man them icke förr/ än löfwet fal=
ler/ tå the förſt duga åhret ther effter. Thet</fr>
<fr>är</fr>