<fr>Matkar ändå ändå/ faſt man aldrig ſå wäl
glaſet tilbinder.</fr>
<fr>Men at Barnen ſå bittijda beſwaras med
Matkar/ och mehra än åldrigt folck/ tyckes
hafwa thenna orſak/ at the ſtrart effter födelſen
twärt emot Guds och Naturens ſkickelſe/ ſå off=
ta beröfwas then miölck/ ſom thes mödrar i
ſpenorne äga/ blifwandes twungne at med en
owanlig/ främmande och gammal dißföda ſin
ſpäda kropp at nära/ ſamt at the altförtijdigt
äta tuggor af kött och bröd/ äplen/ ſocker/ rußin
och annat ſnaſk. Ammorne mena ſig theru=
thinnan göra mycket wäl/ men the göra ſanner=
ligen rätt illa/ och wore faſt bättre/ at the ſielf=
we ſwälgde ned ſina tuggor/ än at the ther med
ſkämde bort the ſpäda barnen. Magan på ett
ſpädt barn är ſå ſwag och krafftlös/ at han in=
gen ting annat än bara ſin moders miölck/ ſom
tilförende redan är en utharbetad ſpijs/ förmår
förtära. Och kan man wäl likna magan wid
en handtwerckare/ ſom uthi the ſaker han lärdt
hafwer/ är qwick och ſnabb/ men gifwer man
honom något annat at giöra/ än hwad han
lärdt hafwer och hans ämbete tilkommer/ tyc=
ker han ſig ther wid wara ſå främmande/ ſom
hade han kommit i en annan werld. Man gif=
wer eij eller åth en Jernſmed Gullſmide/ eij el=
ler åth en Gullſmed Jernſtänger/ at förarbeta.
Ther uthaf kommer ſå mycken galenſkap i men=
niſkians kropp/ och hwad ondt man under barn=
domen ihoopſamlar/ blifwer ſedan eij ſå lätt
at uthſkrapa. Doch på thet hwar och en må</fr>
<fr>kun=</fr>