<fr>hoos</fr> <aq>Andry.</aq> <fr>Gammalt folck hafwa intet gär=
na något beſwär af theße hårmatkar/ uthan
ſmåå däggande barn/ hwilke dij fuller/ äta och
ſofwa/ men äre doch altijd magre. Somlige
blifwa doch här igenom mycket grätte och oro=
lige/ ſkrikandes både natt och dag. Månge en=
faldige mödrar och ammor/ när the förmärcka
barnen hafwa theßa Matkar/ mena ſtraxt/ at
the äre förtrollade/ och altſå fly til åthſkilliga
widſkepeliga ting.</fr> <aq>Petr</aq><fr>u</fr><aq>s Borellus</aq> <fr>ſkrifwer/
at thes broder hade thenna ſiukan/ och gret alt=
ſtadigt/ til theß the ſtruko honom öfwer med
honung/ hwar af Matkarne framlockades/ ſom
ſedan med ett lijnkläde afſtrukne blefwo. Emot
alt thetta förmenar</fr> <aq>Leeuvvenhoek,</aq> <fr>then lär=
de Glasſlijparen i</fr> <aq>Delft,</aq> <fr>at theſſe hårmatkar
äre intet Matkar/ uthan bara håren/ hwilke
ſticka och klija när the uthwexa. Och ehuru=
wäl thenna</fr> <aq>Leeuvvenhoeks</aq> <fr>anmarkning tye=
kes wara ſannolijk/ doch lijkwäl kan man intet
neka/ at ju ſådane hårmatkar ibland finnas/
ſkolandes the wara mycket gängſe i</fr> <aq>Aken</aq> <fr>och
ther omkring. Man måſte ock tilſtå/ at när
man om wårtijden ſläpper hyyhåren och får an=
dra i ſtället/ eller ock effter en långſam hetſig
ſiukdom miſter alla håår/ klijar kroppen mycket/
och är then tijden oſkickelig til både ett och an=
nat/ äfwen ſom man ſeer at foglar och andre
diur äre altijd ſiuke/ när the ombyta ſina klä=
der/ thet är/ fiädrar/ lod och ull. Äter fin=
nas andre hårmatkar/ egenteligen ſå kallade/
hwilke ſee üth ſom mott/ och fräta bort huf=</fr>
<fr>wud=</fr>