<big><fr>Thet Andra Stycket/
Om Läkeböthe emot Froßan/
och Torſken.</fr></big>


<fr><init>M</init>Enniſkians Natur/ theß ſenor och
ådror/ ja merendels hela kroppen är
ſå känſlefull/ at ſå ſnart någon ting
uthwärtes eller inwärtes kroppen anſticker och
aggar/ ſkakas hela kroppen ther wid; och ſå
ſnart något inkommer i bloden/ ſom är ſå
tiockt/ ſå ſeegt och ſlemmigt/ at det intet kan
följa med then andra bloden genom the fijnaſte
ådror och gånger/ uthan måſte nödwändigt nå=
gorſtäds ſtadna/ och ſåledes hindrar then rät=
ta omgången af bloden/ begynner ockſå Na=
turen ſtrax från ſådant onaturligt wäſende ſig
at befrija på ſätt och wijs/ ſom någon ſin ſkee
kan. Hwar af föllier/ at en Läkare är Na=
turens tienare och upwachtare/ ſom bör i alla
måhl föllia ſin Läremäſtarinna effter/ och intet
på något ſätt hindra thes drifft och lopp/ ſå
framt hon icke är ſå ſwag och krafftlös/ at then
intet förmår göra ſitt werk redeliga/ eller ockſå
är alt förſtark och mächtig/ at någon fahra aſ@
brådom ſkillnad ſtår at befahra: tå en läkare
bör i thet förra måhlet hielpa Naturen på föt=
ter/ och i thet ſenare theß kraffter ſå wetta at
dämpa/ at ther af ingen ſkada tijma måtte.
En älf/ tå hon om wåhrtijden af upſmält ſnö
och ſmå bäckars inflytande är full med watn/</fr>
<fr>at</fr>