Lågorna flammade upp och
nådde högre än popplarna som
reste sig över huset. Föräldrarna
väcktes av det röda eldskenet
och rusade skrikande nerför
trappan. Petronio drog täcket
över huvudet men stod inte ut
med hettan som kom hela huset
att glöda och skyndade ut han
också. Han visste att Margherita
just nu stod och tittade på elds-
vådan, när allt kom omkring var
det för hennes skulle han gjort
det, och det hade hon säkert för-
stått. — Hon skulle allt vilja se
en varenda kväll, tänkte Petro-
nio. En halmstack som brinner är
en grann syn, bättre än att skri-
va brev, bättre än att komma
med blommor eller ge bort en
ring och, för att nu göra en jäm-
förelse, den var som elden i hans
kärlek. En sådan jämförelse hade
han aldrig uttalat högt, men det
är fint att kunna tänka somliga
saker utan att folk får höra det.
