Erik Beckman och Ragnar
Strömberg skriver roligt och
perspektivrikt om svårigheter-
na, och förtjänsterna, med att
producera en dikt om det dåli-
ga tillståndet. Sonja Åkesson
mäktade det — och alltså
Strömberg med sitt ”Hjärtats
fostran” med den trötta inled-
ningen: ”Klockan är bara
barnet/övertrött, gråter sig till
sömns/kan inte sova tjatar läs
en saga/en till läs en saga
till/jag vill jag vill/...” Beck-
man kommenterar: ”Dikten är
rätt: slapp, typiskt tillfällig,
ingenting för den klocklösa
