har di drabbats af en svår misstanke. Redogör utförligt för, hvad
ni sysselsatte er med i går.”
*Jag gick hemifrån klockan fem på morgonen ...”
”Hade ni er bössa med?”
“Ja, nådig herre. Det uppgafs, att en varghona med två ungar
visat sig i skogen vid Sueure, och jag ville söka komma åt henne.
Jag strök också omkring der i alla riktningar och upptäckte nog
spåren, men inte vildbrådet. Äfven skogen vid Artemont genom-
ströfvade jag förgäfves. Varghonan hade inte väntat på mig. Till
sist blef jag trött och hungrig och gick in i Artemont, der jag åt
middag.”
“Hur mycket var klockan, når ni begaf er derifrån?"
“Ungefär fyra.”
“Ni gick icke då hem?”
"Nej."
”Hvarför det?"
“Jag hade ärenden att uträtta både i Terroise och Frémicourt."
”Det er ett godt stycke väg från Artemont, och klockan var
vål redan mellan sex och sju, dä man såg er vid SeuilloD. Kom-
iner ni ihåg, att ni talade med en kvinna, som arbetade der i
närheten?”
”Ja.»
*Ni hade då er bössa med er?”
”Jag hade den med mig”
”Kort derefter vexlade ni äfven några ord med två af gårdens
drängar. Efter hvad de påstå, var ni då utan bössa. Är det aå?"
Renaud darrade, men teg.
”Ni blir förlägen”, fortfor ordföranden. "Siledts bar ni icke
bössan då längre. Hvar hade ni gjort af den?”
Den tilltalade sänkte hufvudet.
“Nå, svara!”
”Jag kan inte svara — jag kan intel”
“Då skall jag göra det i ert ställe, Jean Renaud. Innan ni
mötte de bägge dräDgarne, hade ni gömt bössan."
Jean stod synbart oberörd.
”Se här, känner ni igen detta gevär?*
”Ja."
"Är det er bössa, densamma, som gendainnrna påträffade hemma
hos er?”
”Ja."
