För ett storverk af det slag, Leo XIII ut-
fört, har det behöffe vida mera än kraften
hos en Gregorius eller Innocentius den sto-
re; därtill behöfdes en eldsjäl, i hvilken me-
deltid och modern bildning smält samman till
en utomordentlig intensitet, och hvars mäk-
tiga snille förstod att sätta själfva den nya
tidens mäktigaste krafter i dess vär-
ste fienides tjänst. Därtill behöfdes ett här-
för ansui lie som Napoleons »och en statskonst
jämförlig med Bissmarcks egen. I stället
för företrädarens obevekliga »non possu-
mus», blef jesuitismens »non olet» (det
luktar inte) lösen för Leo XIII» politik. Han
har i grund förstått den svåra konsten att
med små eftergifter vinna stora fördelar.
Det ligger en storslagen tragik öfver Leo
XIII titaniska kamp mot en tid, som i grund
grusat alla medeltidsfäöten och hvars väg
hänsynslöst går fram öfver nerslagna både
gudomliga och mänskliga auktoriteter. Med
bannstrålens makt förlamad och den gudom-
liga fullmakten anullerad af tidsandan, med
det politiska inflytandet och den världsliga
makten totalt krossade har Lod XII varit
hänvisad uteslutande till sin egen andliga
och personliga kraft, och det är detta, som
ger en sådan imposant storhet åt denna hans
ensamma kamp för att ingjuta nytt lif i kyr-
karte domnade lemmar Och liar denna kamp
endast resulterat i ett sista uppflammande,
har den dock åt den katolska kyrkan åter-
erofrat en stormaktsställning, som den höll
på att gifva för alltid förlorat, och åt påf-
vetiaran återskänkt en suveränitet, som
kronan i Kvirinalen trodde sig ha för all
framtid beröfvat densamma.
